jo, och så var det ju det här med att skämta.
Jag frågade min bästa vän vad vi har för sorts humor, och fick svaret (via hennes pappa), att vi har "Engelsk, sarkastisk humor." Jag skrattade, och tankarna virvlade igång i mitt huvud. Vadå engelsk, sarkastisk humor?
Det här med att vi konstant gör oss till och pratar på en konstig småländska med varandra, eller den grovaste av de grova skånska dialekterna (mest för att jag absolut inte kan få till det trots att jag levt hela mitt liv i Skåne), är det engelsk sarkastisk humor?
Sarkasm går ju egentligen ut på att man förlöjligar något, eller säger motsatsen till sanningen, eller motsatsen till sina egentliga känslor för att vara roliga eller make a point. Du kanske skrattar åt andra människor, i mitt fall oftast med mina vänner för vi har som tur är ca samma humor, men ändå oftast åt något/n annat/n. Och ju mer jag tänker på det, ju mer finner jag det lite motbjudande. Är inte sarkasm egentligen en slags mobbing? Av sig själv eller av andra, eller av en situation kanske...
"It is often thought that along with drinking tea and waiting in queues, the British have a fondness for sarcasm."
( http://www.bbc.co.uk/worldservice/learningenglish/radio/specials/1210_how_to_converse/page13.shtml )
Men vad är det bättre sättet att skämta på då?
Är det "snällaste" att dra en Bellman vits, och hoppas på det bästa. Iförsig är humor något otroligt relativt som fungerar olika hos olika personer...och sarkasm kanske inte upplevs som elakt för alla. Man kan ju inte ändra på vad man skrattar åt eller inte skrattar åt.
Så, då gör vi väl så att vi avrundar det här inlägget, som jag började skriva på en buss, och som jag konstant tappat tråden i, och som jag själv tycker är förvirrande, och sätter på oss våra coola shades och så kan vi gemensamt säga "Deal with it."
No shit sherlock.
