att vara besatt
Nu i ca två eller tre veckor, har jag varit besatt av en man vars namn vi inte behöver nämna, men alla som har mig på snapchat eller instagram vet att det är Lee Pace. Okej, nu sa jag det ändå. Bra där Linnea, smått töntigt skrivet...men har jag någonsin påstått mig själv vara något annat?
Iallafall, det började med en stilla tanke i mitt inre, mitt libido, "Åh, vilken attraktiv kille", som snabbt eskalerade till att hans IMDB sida blev min mest besökta, skrev jag ett "L" i sökraden på google så var hans namn det första som kom upp, att jag har nu snart sett ALLA hans filmer(!) och serier, att mina tindersökningar enbart nu är efter killar som liknar honom, och att jag helt ärligt talat kan se honom framför mig ibland.
Det låter inte normalt eller hur? Smått skrämmande nu när jag tänker efter.
Men, som tur är vet jag att detta är helt normalt för mig. Mina tidigare obsessions har varit Robert Pattinson (ca 13-14 år, som slutade med att hela min vägg var tapetserad med hans ansikte), Francisco Lachowski (det slutade med att han blockerade mig på instagram), Zayn Malik som blev till Harry Styles (det slutade med att jag träffade danska artisten Basim), Sam Claflin, Harry Lloyd, Douglas Booth (tyvärr inget slut där inte), och nu slutligen min alvkung, Lee Pace.
Men min fråga är, när ska det här sluta? Ska jag förevigt vara den som tycker om människor så mycket att det blir till nästintill besatthet? Jag är ändå 18, den här fangirl-kärleken som fortfarande brinner i mitt hjärta, när ska den lågan slockna?
Rop till allmänheten, vet ni?
