välkommen
Januari kändes som en evighet inuti en evighet. Februari kommer att springa förbi och vara över innan vi kommer att komma ihåg att skriva februari istället för januari.
Januari innebar slutet av en hösttermin (ja, jag vet skumt), att så smått börja komma i form igen, att hitta tillbaka till center och alla andra danstermer som tjatats nu i tre år, som att vara "över dig själv" (jag vet fortfarande inte riktigt vad det innebär), att strukturera upp och ligga i fas med läxor, att läsa två böcker (jag är en sån som antingen läser 1 bok om dagen eller 1 bok på ett år), att träffa mina underbara vänner igen, och mest inse hur deprimerande det är med grått väder.
Förra veckan trodde jag att jag skulle gå under på grund av allt det gråa. Det finns inget slut. Det är mörkt när jag åker till skolan, mörkt när jag går mellan huvudbyggnaden och danssalarna, mörk när jag går mot bussen och mörkt när jag åker hem igen. Och de gånger solen kanske eventuellt lyckas bryta igenom det gråa, så är jag inomhus i en danssal.
Iförsig så finns det inget underbarare än när solen lyser in genom fönstrena i danssalen och studsar i spegeln så att man stundvis bländas av ljuset.
Ja, är det något jag hoppas februari för med sig är det ljus.
Ljus och en nystart.
De flesta startar ju om i januari, men jag tycker januari är en av de hemskaste månaderna på hela året. Alltså ingen bra månad att börja om i. Februari däremot...bara namnet klingar vackert. 28 dagar att stabilisera sig på samtidigt som det är en månad som går snabbt och är full av mysiga saker, födelsedagar, träningar, musikaler att se och människor att träffa.
Jag har höga förhoppningar om dig februari, don't let me down.
