POLLUX VEGA

 

Mitt i min procrastination-process satt jag och läste den här intervjun, med Malin Eklund. Hon sa många kloka saker, speciellt om att våga ta chanser och inte bli bekväm i sina åsikter och i sitt liv, vilket fick mig att tänka på att ångra sig. 

Ånger och beslut hör ihop, och med mod och tillit till sig själv. Att våga ta ett beslut, och lita på sig själv utan att behöva ha ångest över sitt beslut, det är väl något av det svåraste du kan göra? För mig är det så iallafall. Jag måste verkligen bli bättre på att inte förvänta mig och vilja låta mina vänner ta mina beslut åt mig. Jag är alltid så rädd för att jag ska ångra mig. För i min hjärna finns alltid den där lilla demonen som säger, "Kommer jag ångra mig?".  

 

Vad är då det bästa sättet att göra sig av med den här vardagsångesten som är din konstana följeslagare, för att kunna börja lita på sin egen förmåga att göra bra val? 

Jag har börjat med "Don't think, just do". Allt ordnar sig i slutändan. 

Typ som med min tatuering jag gjorde två dagar efter att jag fyllt 18. Även om jag visste precis vad jag ville ha och var, vem som skulle göra den, vilken studio jag skulle gå till osv, så gjorde jag den otroligt spontant på en öppen tid som visades sig finnas när jag gick till Zoi för att boka tid. "Don't think, just do", övertalandet av receptionisten, mina två vänner som var med och min egen hjärna som gick på högvarv med tanken "What if I don't like it, what if I regret it" resulterade i att jag tio minuter senare låg i en klinisk stol med konturerna av en något av de saker i livet som är svårast att ångra sig på, en tatuering. 

Och vet ni vad, jag ångrar mig inte.

 

Det är ju inte speciellt lönt, eller hur? Varför ångra en grej man har ingen som helst kontroll över?

Den mentaliteten försöker jag nu adoptera på fler vardagsting i mitt liv. Än så länge har jag inte upplevt någon större skillnad, men jag tror det är en tröskel man behöver komma över, ni vet, tröskeln när man till slut inte ens reflekterar över sina beslut. Eller, såklart ska man reflektera, du behöver ju inte idiotförklara dig själv, men just att ångra sina beslut efteråt, det är väl det onödiga. 

 

Nu känner jag att jag tappat tråden. 

Iallafall ångrar jag inte min tatuering. Det var det jag skulle säga.